marthinaalmgren

Jag sitter på stranden, drar med händerna i sanden.

Jag ritar ett hjärta, sedan ett hjärta till intill det andra hjärtat.

Ett tecken på två som hör ihop, ett par.

En känsla dyker upp...

En känsla av att någon står bakom mig.

Hoppas på att det är du...

Jag vänder mig om men det är ingen där.

Besviken vänder jag mig om igen och ser ut mot havet.

En tår rinner längst min ena kind.

- Jag glömmer dej inte...

Solen går sakta ner bortom horisonten.

Jag reser mig upp för att gå.

När jag vänder mig om igen en sista gång så står du där.

Den jag hoppats på...

Mitt allt, den jag älskar mest.







satt och kollade runt lite och hittade den här dikten, hur fin är den inte !!?!?
lånad från diktkonst.se